Innan min kropp sa ifrån på allvar och jag utvecklade ett utmattningssyndrom sökte jag vård ett flertal gånger med diverse psykosomatiska symptom. Då förstod jag ju inte att man kunde få så allvarliga symptom av stress. Jag kan idag bli irriterad när jag hör läkare uttala orden ”det är bara stress” för det fick jag höra flera gånger och på ett väldigt märkligt sätt. Som att stress inte alls ska tas på allvar. En läkare som uttrycker sig så och har den inställningen tappar idag allt mitt förtroende för det är inte alls ”bara”. Hur en utbildad läkare kan uttrycka sig så med dagens kunskap om stress och dess allvarliga hälsorisker är för mig en gåta.
Idag vet vi att stress ökar risken för ett flertal allvarliga åkommor. Det är vedertaget fakta om dess risker och vi vet hur allvarligt det kan sluta när stressen blivit kronisk. För att inte tala om hur allvarliga utmattningssyndrom kan bli. Det finns många människor därute som varit sjukskrivna i åratal. En läkare måste väl känna till detta tänker jag.
Jag hade önskat att en läkare hade förklarat riskerna för mig och uppmärksammat mig på att det är varningstecken när stressen tar fysiska uttryck. Självklart är det mitt ansvar att ta hand om mig själv och ta ansvar för min kropp, men en läkare hade kunnat bidra med kunskap när jag saknade den. Nu blev det ett litet gnälligt inlägg men jag ville dela med mig utav mina tankar.