”Det är bara stress” – ett förödande resonemang

Innan min kropp sa ifrån på allvar och jag utvecklade ett utmattningssyndrom sökte jag vård ett flertal gånger med diverse psykosomatiska symptom. Då förstod jag ju inte att man kunde få så allvarliga symptom av stress. Jag kan idag bli irriterad när jag hör läkare uttala orden ”det är bara stress” för det fick jag höra flera gånger och på ett väldigt märkligt sätt. Som att stress inte alls ska tas på allvar och att jag bara var löjlig eller dramatisk. En läkare som uttrycker sig så och har den inställningen tappar idag allt mitt förtroende för det är inte alls ”bara”. Hur en utbildad läkare kan uttrycka sig så med dagens kunskap om stress och dess allvarliga hälsorisker är för mig en gåta.

Idag vet vi att stress ökar risken för ett flertal allvarliga åkommor. Det är vedertaget fakta om dess risker och vi vet hur allvarligt det kan sluta när stressen blivit kronisk. För att inte tala om hur allvarliga utmattningssyndrom kan bli. Det finns många människor därute som varit sjukskrivna i åratal. En läkare måste väl känna till detta tänker jag.

Jag hade önskat att en läkare hade förklarat riskerna för mig och uppmärksammat mig på att det är varningstecken när stressen tar fysiska uttryck. Självklart är det mitt ansvar att ta hand om mig själv och ta ansvar för min kropp, men en läkare hade kunnat bidra med kunskap när jag saknade den. Nu blev det ett litet gnälligt inlägg men jag ville dela med mig utav mina tankar. Låt ingen intala dig att stress är att vara löjlig eller att det inte är något att ta på allvar. Du är värd att tas på allvar och ta väl hand om dig! 

Lite Ernst och Valdoxan

Varit på lab idag och lämnat obligatoriska blodprover inför en medicin som heter Valdoxan. Det är en antidepressiv medicin som ska vara effektiv mot sömnproblem; något jag periodvis har rätt stora problem med. Zinket har dock förbättrat själva djupsömnen, vilket jag är jättetacksam för, men skulle vilja lösa insomnandet. Valdoxan är en ganska simpel medicin på det viset att den aktiverar relativt få receptorer, och inte serotonin utan framförallt melatonin och noradrenalin till skillnad från SSRI. I teorin skulle färre receptorer tala för mindre risk för biverkningar om man är lite känslig som jag är. Återstår att se om den är något att hänga i julgranen, men det är dags att testa medicin i alla fall. Kanske kan vara en liten krycka på vägen.

Istället för fula bilder på lab delar jag med mig av lite roligare bilder på vad jag gjorde efteråt – körde lite Ernst Kirchsteiger. Han kan det där med mindfulness han. Skulle gärna åka på retreat till Ernst. Varit en rätt mysig dag och känner mig rätt hoppfull just nu.

Symptom på stress och ångest

Nedan följer en lista på de flesta symptom jag haft eller har på grund utav stress eller ångest. Ett tag var jag övertygad om att jag hade alla möjliga hemska sjukdomar så som MS eller cancer. Varenda gång var jag så övertygad; när jag hittade en sjukdom var det som att alla bitar föll på plats. Stress och ångest kan ge många neurologiska symptom. Men nej, det var ”bara” stress och/eller ångesten.  Sjukvårdens symptomlista för stress och utmattning är enligt egen erfarenhet och att lyssna på andra inte på långa vägar komplett.

  • VIBRATIONSKÄNSLA
  • SVIMNINGSKÄNSLA
  • TINNITUS
  • INTRYCKSKÄNSLIGHET
  • IRRITABILITET
  • SÖMNSVÅRIGHETER
  • DIMSYN
  • DEPERSONALISATION
  • HÖG PULS
  • HJÄRTKLAPPNINGAR
  • SVÅRT ATT FINNA ORD
  • LJUS- OCH LJUDKÄNSLIGHET
  • KONCENTRATIONSSVÅRIGHETER
  • MINNESPROBLEM
  • MUSKELSPÄNNINGAR
  • SVÅRT ATT ANDAS
  • TRYCKKÄNSLA HUVUD
  • MUSKELRYCKNINGAR
  • STICKNINGAR
  • OVERKLIGHETSKÄNSLOR
  • DOMNINGAR
  • LJUSBLIXTAR
  • RYCK I ÖGAT
  • KLUMPKÄNSLA HALS
  • YRSEL
  • KÄNSLA AV MUSKELSVAGHET
  • FÖRVIRRING

Morgontankar och kludd

img_0125

Började dagen med en obligatorisk kopp kaffe och lite kludd i min målarbok. Det är faktiskt rogivande att få vara lite kravlöst kreativ ibland. Min ångest är ju oftast jobbigast på morgonen när stresshormonet kortisol är naturligt högre. Zink har dock förbättrat det. Passade också på att måla naglarna så man har något roligt att titta på. Har haft väldigt dåligt med tålamod senaste dagarna – nu vill jag bli frisk(are)! Framförallt vill jag att hjärndimman ska bli mildare även på dåliga dagar. De dagarna då hjärndimman lättar är som julafton; man blir euroforisk och det talar väl också för hur pass påfrestande den är att leva med.

Har kommit på en hel del intressanta saker jag vill ta upp på bloggen framöver så kom gärna tillbaka och titta då och då. Har gjort en del fynd längs vägen vad gäller psykisk ohälsa som kommer dyka upp här och kommer fortsätta testa och utvärdera för ett ökat välmående och mindre stress och ångest.

Natt och dag med bakslag

Tidig morgon vid stugan

Det är verkligen natt och dag med dessa bakslag. Man märker tydligt hur hjärnkemin hamnar i obalans tillsammans med resten av kroppen. Så fort jag hamnar i dessa oerhört påfrestande bakslag så försvinner alla framsteg jag tidigare såg, det känns hopplöst, och det känns verkligen som det aldrig kommer bli bra igen. Sedan när det vänder, för det gör det ju, då är det som man kommer tillbaka till den riktiga världen. Ja – det är som två helt olika världar. Jag hade en jättebra vecka fram till igår. Jag tänkte innan att det här ska jag komma ihåg nästa gång jag kraschar men nu sitter jag här i den andra världen och försöker ta in detta och inte tänka svart – men det är ju så svårt!

Det går verkligen upp och ner hela tiden med utmattningssyndrom, och har man som jag fått en rejäl smäll i väggen så blir nog svängningarna kraftigare kanske. För mig är intryckskänsligheten det absolut jobbigaste symtomet och det blir mycket värre i bakslag. Sedan blir jag ledsen att jag är så pass illa däran efter hela 16 månader, men sena tillfrisknanden med utmattningssyndrom existerar bevisligen så jag försöker ha tålamod och hopp. Snart blir det förhoppningsvis dag igen.

Första inlägget och en presentation

Det här blir mitt första inlägg på bloggen, och jag tänkte passa på att berätta lite om vem jag är och varför jag startat bloggen.

Jag som är Miss Bränd heter egentligen Linda och är en 27-årig tjej ifrån Sundsvall där jag bor tillsammans med min sambo. Våren 2016 träffade jag den berömda väggen med en rejäl smäll efter år av stress framförallt privat. Jag har senare förstått att jag passar perfekt in i den typiska personligheten som ofta är mer sårbar för just utmattningssyndrom. Jag har haft höga krav på mig själv, en ångestproblematik i botten, en prestationsbaserad självkänsla, varit överdrivet perfektionistisk och haft ett kontrollbehov på livet. Tyvärr insåg jag inte vikten av återhämtning som grädde på moset. På detta har jag som så många andra i dagens samhälle inte varit närvarande i mitt liv – något jag tänkte återkomma till senare.

Jag har nu efter 16 månader som sjukskriven bestämt mig för att blogga om mitt liv och min väg tillbaka. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter och också ha en plats att skriva ner mina tankar och funderingar. Jag har kommit en bit på vägen men har ännu en lång resa kvar framför mig. Det är nog viktigt att försöka se detta tillstånd som en vändpunkt. Fokus är nu att komma tillbaka och må bättre än innan. Jag tror att det är fullt möjligt – andra har gjort det – men det måste få ta sin tid.