Det här med Mindfulness

Nej, jag ska inte skriva ännu ett sådant där uttjatat inlägg om hur enkelt och fantastiskt mindfulness är (nåja, inte riktigt). Bara begreppet är uttjatat och alldeles för hypat. För mig var det inte alls kärlek vid första ögonkastet utan snarare ett avsky som sedan växte sakta fram till ett gillande. Jag tänkte dela med mig av min synvinkel.

Det är en träning inte en färdighet

Jag blev besviken första gången då jag inte alls kände några fördelar faktiskt. Alla lovord hade skapat falska förhoppningar. Inte heller var det enkelt att ligga där med alla tankar. Men jag fortsatte testa mig fram lite då och då, och med olika övningar. Sedan en dag var det som att myntet ramlade ner. Jag började observera mina tankar istället för att vara i kaoset. Oj vad klyschigt det låter men jo faktiskt. Det öppnade ett nytt sätt att förhålla mig till mina tankegångar och beteenden. Så det kan ta tid och se det som träning – för det är det. Men med tiden kommer du bli belönad. Jag lär mig nånting nytt för varje gång.

Hitta din Mindfulness 

Det finns massa olika former utav övningar. Korta, långa, fokus på andning, bildlig, kroppsfokuserad och så vidare. Hitta det som passar dig. För mig som tänker mycket fungerar bildlig och iakttagande bäst, men andningsövningar går inte alls. Mitt tips är att besöka Stresscoachen där det finns gratis jättebra övningar eller använd Youtube. Även Maria Helander som driver Stresscoachen har gratis övningar på sin hemsida.

Det handlar om ett skifta läge – inte bli en munk
Ett litet test du kan göra själv är att testa att observera dig någon gång under dagen. Sitter du och stirrar framför dig samtidigt som du lever i ditt eget huvud? Testa och se hur närvarande du är. Förmodligen märker du att du sitter och hyperfokuserar på dina egna tankar. Mindfulness handlar om att just lära hjärnan att bokstavligen byta läge och vara mer i kroppen. Och det är jätteskönt när det väl händer – men ha tålamod.

Första inlägget och en presentation

Det här blir mitt första inlägg på bloggen, och jag tänkte passa på att berätta lite om vem jag är och varför jag startat bloggen.

Jag som är Miss Bränd heter egentligen Linda och är en 27-årig tjej ifrån Sundsvall där jag bor tillsammans med min sambo. Våren 2016 träffade jag den berömda väggen med en rejäl smäll efter år av stress framförallt privat. Jag har senare förstått att jag passar perfekt in i den typiska personligheten som ofta är mer sårbar för just utmattningssyndrom. Jag har haft höga krav på mig själv, en ångestproblematik i botten, en prestationsbaserad självkänsla, varit överdrivet perfektionistisk och haft ett kontrollbehov på livet. Tyvärr insåg jag inte vikten av återhämtning som grädde på moset. På detta har jag som så många andra i dagens samhälle inte varit närvarande i mitt liv – något jag tänkte återkomma till senare.

Jag har nu efter 16 månader som sjukskriven bestämt mig för att blogga om mitt liv och min väg tillbaka. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter och också ha en plats att skriva ner mina tankar och funderingar. Jag har kommit en bit på vägen men har ännu en lång resa kvar framför mig. Det är nog viktigt att försöka se detta tillstånd som en vändpunkt. Fokus är nu att komma tillbaka och må bättre än innan. Jag tror att det är fullt möjligt – andra har gjort det – men det måste få ta sin tid.